Haplack...

Livet med en liten 2-åring är ju helt underbart... Nu ikväll satt Hannes och jag i soffan och pratade. Helt plötsligt springer han iväg och hämtar en filt, klättrar upp i soffan igen och lägger filten på mitt bröst och upp under hakan. En haplack, säger han. -Va sa du? -En haplack! Han menade haklapp. Oj oj oj vad jag skrattade, och han också för den delen. Det lät så roligt. Han är en riktig liten pajas.